Hjulbeningen!

Detta var mina reflektioner för några år sedan då Stockholm stod mitt i ett större pendeltågsbyte som bland annat möjliggjorde kollektivt resande för personer i rullstol…

Precis som i övriga samhället så skapar trappor och större nivåskillnader problem för många personer med ett rörelsehandikapp. Stockholm vill profilera sig som Europas bästa stad ur handikappsynpunkt, men man har allt en bit kvar där. Stockholm är dock på god väg ska tilläggas, men man bör allt snegla lite mer på en del andra städer i Europa.

Detta är en generell beskrivning av resandet med Stockholms lokaltrafik ur ett rörelsehandikappat perspektiv.

Jag har under många år försökt nyttja Stockholms lokaltrafik istället för att sitta i egen bil i köerna till och från Stockholms innerstad. Då jag är i behov av rullstol så har detta inte varit särskilt lätt i och med att de gamla pendeltågen och de gamla bussarna har både två och tre steg för att komma in. Tunnelbanan är undantaget då de i regel fungerar alldeles utmärkt. Nyare bussar och de nya pendeltågen fungerar mycket bra ur handikappsynpunkt. Problemet runt pendeltågen har varit att de har levererats med stora förseningar. Det har därefter uppstått väldigt många barnsjukdomar på dem vilket resulterat i många och långa verkstadsbesök. Man fick då sätta in de gamla tågen igen. Detta har gjort att man aldrig vet när ett nytt eller gammalt tåg kommer, och väntan kan bli ganska lång ibland när tåg på tåg passerar som jag inte kommer ombord på. Här om kvällen när jag skulle hem från mitt arbete passerade två gamla, ett var helt inställt och det sista tåget för kvällen var även det ett gammalt tåg med trappor i. Jag åkte därmed tillbaks till min arbetsplats och sov kvar där eftersom jag vägrar att betala minst 500: – för en taxi för att komma hem. Jag har tidigare försökt få ersättning av SL när jag tillslut blivit tvungen att ta en taxi, dock utan resultat då de bara ersätter vid förseningar. Att jag inte kommer ombord är inte deras problem. Detta kan dock diskuteras, anser jag.

Trots det så fortsätter jag att åka kommunalt i så stor utsträckning som möjligt eftersom det gagnar rörelsehandikappades situation att synas och ställa krav på och i lokaltrafiken. Jag vet att jag på egen hand har skapat förändring med min blotta närvaro och genom påtryckningar till SL, samt en och annan ilsken insändare på diverse nätsidor, så jag kommer att fortsätta att resa kommunalt. Jag kräver ingen personlig ursäkt eller ersättning av SL, men jag kräver att man tänker på samtliga grupper i samhället när man gör förändringar i kommunaltrafiken. Man bör också se över hissar och andra utrymmen kring stationer, hållplatser, mm. Om hissarna fungerar så är de allt för ofta använda som toaletter. Där ligger Stockholm långt efter de flesta andra storstäder.

Detta skrev jag för många år sedan då jag var relativt nyskadad och fick för mig att återuppta fisket igen…

När jag var yngre tyckte jag mycket om att fiska. Åtskilliga abborrar, gäddor, sillar och gösar har jag krokat. Och en öring.

Det blev lite knepigare med fisket sen jag började köra rullstol. Delvis för att det är svårare att ta sig ut i båtar, men framför allt på grund av mina lite svagare händer.

Jag tog fram mitt gamla haspelspö för ett par år sedan och gjorde ett försök. Visst fungerar det, men spöet var lite långt, tungt och otympligt för mig i min nuvarande situation. Efter ett tag fick jag dock in snitsen och tog då i för kung och fosterland och skickade iväg draget riktigt långt. Jag hade fått höga stilpoäng för det kastet om det inte vore för att hela spöet följde efter i dragets riktning då jag tappade taget om det. Fast det gick rakt och fint, må jag säga.

Jag reagerade med en viss kinkighet och ville inte fiska mer då. Jag har dock provat igen efteråt och tycker att det är roligt. För att inte tala om avslappnande. Det gör ingenting om man inte får någon fisk.

För en vecka sedan befann jag mig på en motoriserad badflotte på en sjö i Hälsingland. Det fikades, grillades korv och fiskades en hel del. Jag blev då riktigt biten igen och bestämde mig där och då för att investera i ett nytt bättre och framför allt lättare spö, med en passande, lätt och bra rulle till det. Här ska börja fiskas igen!

Idag hämtade jag grejorna som jag för ett par dagar sedan hade beställt. En hysteriskt lätt multirulle och ett ännu lättare spö. Det är knappt man känner att man har grejorna i handen. (Hm, var har jag hört det förut… :S )

Begreppet ”lågprofil multirulle” tror jag passar oss med nedsatt handfunktion riktigt bra. Jag kan återkomma med en utvärdering senare. Nu ska jag ut och leta upp några bra och rullevänliga fiskevatten.

-Glöm aldrig hur långt du har tagit dig, trots det som livet prackat på dig.

-Kom ihåg alla gånger du kämpat, trots att det känts omöjligt.

-Kom även ihåg de gånger du ändå klarat det omöjliga.

-Glöm aldrig alla jobbiga och förnedrande situationer med frustration, ilska och ångest, men som du på något sätt ändå tagit dig igenom.

-Tänk på hur härdad du blivit, och hur mycket styrka du fått lära dig att du har.

-Kom ihåg dina nära i form av din käresta, din familj och dina vänner.

-Glöm aldrig alla gånger du velat ge upp, men ändå tagit dig igenom en dag till.

-Tänk på att din förmåga att ibland känslomässigt kunna stänga av och som ofta håller dig ovanför ytan, inte alltid är av godo.

-Låt aldrig någon sätta sig på dig eller behandla dig respektlöst.

-Glöm aldrig att med vänlighet, ödmjukhet och respektfullhet kommer man längst med.

-Tänk ofta på alla fantastiska människor och platser som korsat din väg, ofta tack vare din livssituation.

-Tänk på att reflektera, lära och gå vidare, för livet är fantastiskt och långt ifrån över.

🤗