Hjulbeningen!

Detta skrev jag för många år sedan då jag var relativt nyskadad och fick för mig att återuppta fisket igen…

När jag var yngre tyckte jag mycket om att fiska. Åtskilliga abborrar, gäddor, sillar och gösar har jag krokat. Och en öring.

Det blev lite knepigare med fisket sen jag började köra rullstol. Delvis för att det är svårare att ta sig ut i båtar, men framför allt på grund av mina lite svagare händer.

Jag tog fram mitt gamla haspelspö för ett par år sedan och gjorde ett försök. Visst fungerar det, men spöet var lite långt, tungt och otympligt för mig i min nuvarande situation. Efter ett tag fick jag dock in snitsen och tog då i för kung och fosterland och skickade iväg draget riktigt långt. Jag hade fått höga stilpoäng för det kastet om det inte vore för att hela spöet följde efter i dragets riktning då jag tappade taget om det. Fast det gick rakt och fint, må jag säga.

Jag reagerade med en viss kinkighet och ville inte fiska mer då. Jag har dock provat igen efteråt och tycker att det är roligt. För att inte tala om avslappnande. Det gör ingenting om man inte får någon fisk.

För en vecka sedan befann jag mig på en motoriserad badflotte på en sjö i Hälsingland. Det fikades, grillades korv och fiskades en hel del. Jag blev då riktigt biten igen och bestämde mig där och då för att investera i ett nytt bättre och framför allt lättare spö, med en passande, lätt och bra rulle till det. Här ska börja fiskas igen!

Idag hämtade jag grejorna som jag för ett par dagar sedan hade beställt. En hysteriskt lätt multirulle och ett ännu lättare spö. Det är knappt man känner att man har grejorna i handen. (Hm, var har jag hört det förut… :S )

Begreppet ”lågprofil multirulle” tror jag passar oss med nedsatt handfunktion riktigt bra. Jag kan återkomma med en utvärdering senare. Nu ska jag ut och leta upp några bra och rullevänliga fiskevatten.